Så ont...

Gud vilken blogg, mest baa gnäll och tråkiga saker som händer. Men men sånt är mitt liv.
Just nu har jag så ont i mitt lilla hjärta. Ska inte gå in närmre på det då det gör för ont och alla inte behöver ha reda på allt.
Men jag kan iaf skratta mig lycklig åt min riktiga familj, Micke och Gustav. Och när det som hände hände igår så kunde jag bara tänka på mina super vänner: Mia, min bästa underbaraste vackraste vän, Perni, underbara roliga Perni, Mcdonalds Jocke!!! Lena, Tomas och alla andra vänner som står mig nära och förstår vad jag går igenom!

snurr snurrili snurr.

Det känns som om min värld bara spinner på, för fort. Jag hinner inte med och ingenting blir igenom tänkt. Allt görs snabbt, hastigt och bläääää. Och jag skäms så för alla "fel" jag gör. Som nu när jag inte blev 100% nöjd med barnvagnen vi just köpt. Att erkänna det satt långt inne och det gör ont i magen varje gång jag berättar att jag vill ha en ny vagn. Varför? Inte är det väl nån som dömer mig för det eller!?! Ja jag gör fel ibland, gör inte alla det?

Jag vet inte heller ur jag ska hantera saker och ting kring min mentala hälsa. Som ett stort frågetecken är jag just nu. Vad ska jag göra med all info jag får av min terapitant och läkare? Berättar man öppet om allt eller hyschar man ner det? Känns just nu bara att vad jag en kommer göra så blir det fel i slut ändan, det är ju jut nu ett tema som verkar förfölja mig just nu.

speedad kanin!?!?

Har fnatt här hemma, rastlös men slö. Tänker men kommer 2sek senare inte ihåg vad.
Och har fått för mig att jag inte vill ha några av våra möbler kvar så typ allt ligger ute på blocket.
Tur att man har Micke som stöd i det här...

Imorgon blir Gustav 6månader!!! Och hans kompis Karin också ;o) (Grattis Karin) Jag har beställt tårta, bara en liten dock... Men lite måsta man ju fira. Inte varje dag ens son blir ½år

f*n

Vad har hänt uppdatering 2dagar i rad... inte för att det här inlägget är så kul att skriva men måste få ut det ur kroppen.

Var idag ut och handlade, tog mig till ica komet i fröslunda för att dom har jättebillig lövbiff där. Och självklart kan man inte åka dit utan att man stötter på min mor. Eller rättare sagt jag hör nån som vrålar "mormors lilla gullunge" och jag bara shit. Ja ja gör det bästa av situationen, vigår och tar en fika på konditorit. När jag står och ska betala min fika ser jag att dom hade en broschyr med bröllopstårtor som jag frågar om jag kan få en. Vad säger min kära mor då??? - Gör inget dumt nu igen!!! VA!?!?
Och självklart så är jag så jäkla seg i huvudet att det är först när jag kommer hem och fått suttit där ett tag och tänkt som jag kom på massa smart att bita tillbaka med.
Så himla sårad och just nu känner jag för att skita i att bjuda henne, men det går ju ut över pappa och min syster. Vad fan gör man?

oops

oj vad länge sen jag skrev något. Lite blogg trött kanske?
Så vad har hänt?? Gustav har fått en tand till och vänt sig från rygg till magen 1gång...
Vi har varit ute massor och njutit av det vackra vädret.

Gustav fick också en liten kompis den 4maj. Linda fick en ursöt liten Liam... *Grattis*

Så nu får vi se hur lång tid det går till nästa inlägg, gissningar nån?

Ah ha

Idag fick vi svar på varför Gustav varit så ledsen/arg/besvärlig den senaste tiden. Lillen har fått sin första tand :D Lite lite lite har det kommit upp i underkäken. Så nu står det en liten mini tandboste bredvid våra anabola-borstar i muggen...

Kan vi radera

Skulle vi kunna radera den här dagen ifrån kalendern??? Var till psykläkaren idag och allt blev bara så jävla fel. Hon lyssnade inte, allt jag berättade var bagateller och att jag skulle tänka annorlunda. HALLÅ!!! Det e inte så lätt... Det funkar inte så... Man har tänkt på ett sätt hur länge som helst, då kan man inte bara börja tänka på ett annat sätt på 2sek.
Och så vill hon skicka mig till en ätstörningsenhet. Mitt problem med mat är det som stör mig minst, men det verkade hon tycka var det viktigaste i det hela.

Äh vad jag grät efter det där besöket... Ska prata med A-L på fredag, då ska jag berätta hur den här tanten fick mig att må och att hon missuppfattade allt jag sa.

Babysim

Igår var det första babysimmet... Vilken pärs!!! Lite sen som man är så fick man lägga på ett kol... Av med kläderna, kasta in dom i skåpet. Av med Gustavs kläder och på med badbyxorna. Skuttar in i duschen och försöker balansera honom på armen medans jag duschar av mig själv. *puh* Sen började det lugna ner sig och väl i badet blev det riktigt skönt.

Och Gustav gillade det verkligen, sprattlade glatt med bena. Tur att det bara varade i 30minuter för mer hade man inte orkat, var helt död efter. Och så skulle man försöka duscha och tvätta håret efteråt också. *pust stånk och stön* Men det gick, var väl sist där ifrån men men.

Efter så åkte jag och Gustav hem till Helena och Karin för en kopp kaffe... Och inte får man väl glömma gigantobullen *mums* Mycket trevligt.

Som om inte det var nog, efter att vi kommit hem gick vi ut och gick i 30minuter... *HURTIG*

Gustav hann med lite gröt också idag... resultatet??

en bild

Det här är den tjejen jag är... Hon ska tillbaka...

Ännu en dag.

Var till min samtalskontakt idag. Det e jätte skönt att få prata med nån helt utomstående... Och inte var det så svårt jag föreställde mig det att vara heller. Trodde jag inte skulle få ur mig nåt, men väl där väller det fram saker som jag inte hade tänkt mig prata om. Hade idag med mig en lista på saker jag ville ta upp... (inte bara idag utan framöver) Men vi pratade om allt utom det på listan, det gör inget för jag har ju tid nästa vecka igen.

Idag tog jag mig också i kragen och frågde om Mia och Monika ville hitta på nåt. Den satt långt inne... Jag vill så gärna göra saker men orken finns knappt aldrig där. Så tur att dom hade tid idag när min ork verkar infinna sig.

Satt också och kollade på jätte gamla kort idag. Jag såg mig själv så som jag är. Så som jag
är nu är inte jag. Jag är den där jätte söta tjejen som alltid ler på kort och inte bara fular sig. Jag är den tjejen som anstränger sig lite. Som det är nu är inte jag till 100%... Jag ska tillbaka till att vara den tjejen på korten. Glad, bubblande och vacker. Ta me fan jag ska dit!!!

min kropp har lagt av!

Det började som en förkylning, sen blev det antagligen ett virus på stämbanden (tappade rösten) och imorse vaknade jag med ögoninflammation! VAD HAR JAG GJORT? Nej men Petra henne kan vi jävlas med. JIPPI!
Och så har man muskleryckningar av medicinen... Nåt mer jag ska lägga till på min gnäll lista??

Så nu e ni lite uppdaterade iaf, mer orkar jag inte.

åhhhh

Åh vad arg/ledsen/irriterad jag blir. Folk på jobbet har tydligen fått för sig att Micke och jag fuskar med våra föräldradagar... att han vabbar nu när han inte varit på jobbet ett par dagar, för folk har tydligen sett oss på coop och då har jag inte sett ett dugg sjuk ut. Fan ta folk, kan dom ta reda på fakta först eller ännu bättre inte lägga sig i saker dom inte har med att göra!?!?

Jag e sjukskriven och han pappaledig, punkt slut... Det e sånt här som ger mig ångest!

dag 3

Jaha då sitter man här och känner sig helt tom... 3:dje dagen med medicinen och som läkaren påpekade går det väldigt mycket upp och ner... Blir helt tom ibland och liksom säckar ihop och bara en stund senare sjunger och dansar man med Gustav...

Sov inge bra inatt... Somnade kanske vid 2 och Gustav vaknade vid halv 4 :/ Micke var så go att han tog honom. Eller jag gick upp och gjorde mat och sen gick jag och la mig igen. Vet inte vad jag skulle ha gjort utan Micke. Förstår inte hur han orkar ha en sån här flickvän men jag är så otroligt glad att han gör det... :D

missförstå mig rätt...

*andas ut* Jag bröt ihop totalt idag! Jag orkar inte hålla uppe en fasad längre, jag gör det bara inte. Vänner börja undra och viska och då är det väl lika bra att "outa" det för er alla. Ett tag efter att Gustav kom till världen fick jag en förlossningdepression som nu har gått lite för långt.
Långt innan jag träffade Micke, så mådde jag inte heller så bra, men har alltid skjutit det under mattan. Jag kan inte göra det längre, jag har inte bara mig själv att tänka på. Jag har min familj, jag måste finnas där för dom.

Men idag tog det stopp! Allt började med att vi upptäckte att Ella börjat löpa. Inte nån stor grej alls, men jag kände bara att det var ännu en sak som la sig på mina axlar. Och allt ramlade ihop, jag ramlade ihop.
Har under en längre tid haft kontakt med psykjouren och idag när det här hände åkte vi upp dit direkt.
Fick prata med en jätte snäll läkare... Blev sjukskriven och ska börja äta medicin... Så nu får Micke ta lite pappaledigt och vara hemma med mig.

Det e SÅ svårt att sätta fingret på vad det e som gör att jag mår dåligt, för det e så himla många små saker. Saker som i vanliga fall inte skulle noteras men som nu ger mig ångest. Jag tar på mig skulden för allt som går lite tokigt, inte bara för mig utan för andra runt om mig. Jag vet att det inte är mitt fel eller ens har med mig att göra, men min hjärna vill inte fatta det.

Jag vill så mycket, men när det kommer till kritan så funkar det inte. Skulle lämna mat till Micke på jobbet, när jag väl ska till att åka bär inte mena mig längre, luften gick ur och jag sitter och gråter istället.
Jag uppskattar jättemycket alla ni som ändå fått ut mig ur huset och orkat fika med mig eller nåt sånt. Jag behöver det men orkar inte ta kontakten själv... Ni som orkar fortsätta kommer säkert få en hel del "nej tack en annan gång", men snälla ge inte upp jag behöver er hjälp...
Jag vill verkligen inte må så här, för det är inte jag. Jag känner inte igen mig längre...

Och snälla missförstå mig inte! Det här har i grund och botten inget att göra med Gustav, han är mitt ljus i mörkret. Hans lilla leende kan få mig ur vilken panikattack som helst. Det var bara det att bli mamma blev så himla stort och överväldigande och det i sin tur släppte lös så mycket som jag hade inom mig.

Mia din blogg funkar inte.

Med folk så menar jag inte mina vänner... Folk som sölar i butiker (står mitt i en gång och bara snackar och inte ser att man just ska ha det dom står för och blir griniga för att man påpekar att jag skulle bara vilja....), som inte kan trafikregler (blinka för i helvete), folk som man inte känner som kommenterar saker när dom tror man inte hör. Te.x när man går på Tonfiskparken och dom man hör lite efter, såg du hur hon såg ut, såna går mig på nerverna...
Där vill jag kunna säga ifrån, det sista alltså. Idioter som fått körkortet i julklapp får jag väl leva med eller tuta på...

Stör jag mig på en vän tar jag väl upp det med den personen...