Igår tog jag mod till mig och följde med på en familjeliv träff på papas tapas. Dumt gjort. Missförstå mig rätt. Det var jätte trevligt men när man inte har träffat folk på jätte länge är inte det smartaste att följa med ca 15 tjejer ut och äta. Tack gode gud att både Linda och Sandra var sugna på att hänga med och träffa lite mammor annars hade nog paniken tagit överhand.
Jätte social man var när man kämpade med varenda andetag.
Det var en sån befrielse att stiga in genom dörren hemma sen, in i tryggheten.
Idag så hade jag bestämt med Sandra och Monica att vi skulle träffas. Lite roligt att dom fick sina tjejer på samma dag och båda känner mig :D
Åh det e så mycket jag skulle vilja skriva men det passar sig inte här. Det e så mycket som snurrar i mitt huvud... Det enda som håller mig uppe Micke, Gustav och Ella.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hej. Av det du skriver låter det som att du mår rätt dåligt just nu, har jag fel?? Har du tänkt på att du kanske fått en förlossnings depretion (säkert felstavat)?? Jag fick det efter Wille o det tog lång tid innan jag kom ur den. Du borde i så fall prata med någon, eftersom det sällan går över av sig själv. Har jag fel så ber jag om ursäkt=) Kramar Emelie
*skickar lite kramar eftersom det låter som om det inte riktigt är så kul att heta Petra jämt*
Skicka en kommentar